Dagarna går. Ambitionen var att sätta sig ner varje kväll och skriva lite om vad som hänt under dagen. Men ja, det blev inte riktigt som vi hade tänkte oss…. Ok, nu är vi på det igen efter 3 dagar fritt så det kanske inte är en ”katastrof” ännu….. Katastrof. Hm, det är väl ett ord som har missbrukats allt för många gånger genom historien. Vad är en katastrof egentligen? Ja, det är inte ofta de ”I-landsproblem” som både vi själva och framförallt tidningar väljer att använda titt som tätt. Inte är det en katastrof heller att man inte bloggat på 3 dagar… 🙂
Men nu är vi på gång igen som sagt och vi hoppas att kunna skriva oftare. Tanken är ju att vi ska kunna ge våra barn information om deras uppväxt och hur våra funderingar och tankar har varit under dessa år. Skriver man inget så är det ju svårt att tillgodose det för dem 🙂 Så nu blir det en liten resumé om vad vi gjort sedan vi skrev sist.
I fredags fick vi besök av barnsjuksköterskan Lisa från Amadeus BVC. Lisa är en verklig trygghet och klippa att ha. Hon är väldigt engagerad i ”sina” barn och adoptivbarn i synnerhet. Hon har själv en historia med syskon som är adopterade vilket kan förklara att hon har ett speciellt gott öga till adoptivbarn. Nu är vi ”veteraner” men jag kommer ihåg hur det var när vi fick Isac. Då var det mycket funderingar och frågor som vi ”bombarderade” Lisa med . Allt för att vi var oroliga för att göra fel med Isac. Vet inte hur många gånger som hon lite skrattande förklarade och sa att ”nej, vet ni vad – det är helt normalt o s v…”. Hon hade rätt. Alltid 🙂
Hon fick nu träffa Hannes och hon gör det gärna första gången i hemmiljön. I hemmiljön känner ju sig barnen oftast trygga och är naturliga. Även om vi bara har varit hemma en kort stund. Hannes var som vanligt lite avvaktande. Som han är mot främlingar. Men han låser ju sig inte och även nu så vara han med och var trygg i sig själv. Det är ju inte nödvändigt att hänga runt halsen på alla nya personer som man möter. Något som Isac har haft större problem med. Men det är ju en stor skillnad på våra söners första levnadsår. Isac har alltid bott på barnhem medan Hannes bott de senaste 2 åren hos en fosterfamilj. Barnhemsbarn är ofta mycket mer ”se mig – här är jag”. De törstar efter uppmärksamhet, värme och kärlek. Bekräftelse. Något som biologiska barn, och barn som bott hos fosterföräldrar, oftast fått utan att de behövt anstränga sig speciellt. Även om det naturligtvis finns tragiska undantagsfall.
Vi pratade igenom även med Lisa vad vi visste om Hannes. Av naturliga skäl kom vi även in på våra upplevelser i Kina. Lisa kände till det mesta som hände oss där före hon kom till oss då hon varit en av de få personer som har haft tillgång till vår reseblogg. Det gjorde ju att vi inte behövde berätta allt för henne utan att vi istället kunde utveckla en del av händelserna där. Allt får man ju inte med när man skriver av naturliga skäl. Andra frågor som vi även kom in på var hur Isac nu tagit att bli storebror. Hon ville gärna veta hur bröderna fungerade tillsammans nu och vi sa att det känns som om att det är som bröder ska vara. De bråkar ena stunden medan andra stunder leker och visa kärlek till varandra.
Även Lisa tyckte att Hannes var en härlig liten kille och som ligger rätt i sin utveckling. Lisa kommer avvakta information från Barnkliniken och Lars där för att fastställe vilka vacciner som han nu ska ta. Innan hon gick så fick vi ett litet häfte som heter ”En personlig Hälsojournal” för Hannes. Vi kommer även inom snar framtid göra 5-årskontrollen för Isac. Blir den 23/1.
Efter Lisa lämnat oss så åkte vi under eftermiddagen ner till Vilshärad för att gå en runda med Giza. Vi träffade då barnens farmor och farfar (Anita och Allan) och där farmor ville följa med ut och gå. Men det blev ingen längre runda då det hade börjat blåsa så mycket ute. Så vi åkte snart hem igen och började med att laga mat. Blev Lasangett och som båda barnen, och de vuxna, lät sig väl smaka av 🙂 Till Lasangetten så hade vi vin och barnen fick läsk.
Då det var fredag så fick Isac ligga framför TV:n för att somna. Det är en av våra fredagsmys rutiner och som han gärna vill göra. Han somnar ofta ganska snabbt, även om det ibland tar tid då han vid de tillfällena inte kan låta bli att se på TV:n han också 🙂 Efter han somnar så är det bara att bära honom till hans säng.
Den här kvällen höll det dock sluta med en lite fadäs för mig. Jag höll på att missa ett viktigt SMS från våra nya grannar… På det stod det ”Sugen på en öl eller grogg”…. Jisses, det var på det berömda håret men 23:40 upptäckte jag det (var skickat betydligt tidigare) och svarade. Som tur var så var det fortfarande uppe och erbjudandet stod kvar 🙂 Så jag smög in där och var väl tilllbaka i min säng 01.30. Det var den dagen det.
I går lördag fick vi sova till nästan 08.00 🙂 Känns som om att vi nu börja hitta in i rätt dygnsrytm för både oss själva och barnen. Vi lägger Hannes och Isac vi 20-tiden på kvällarna och nu vaknar de inte längre kl. 04-05 utan de sover 11-12 timmar nu. Det som är väldigt förvånande för oss är att Hannes är så gott som helt torr. Han har blöja men det är nästan aldrig något i den. Han har t o m väckt Helena på natten och bett om att få gå upp och kissa. Jag vet inte om detta är så vanligt bland 2 ½ åringar men Isac var inte alls torr då. Han har fortfarande nattblöja och den är ofta nästan full på morgonen. Men nu har vi börjat med att väcka honom någon gång på kvällen/natten och det börjar ge resultat. I alla fall i form av att det är betydligt mindre i böljan nu.
På förmiddagen tog vi det lugnt. När eftermiddagen kom så beslöt vi att vi skulle ta och åka ut och gå en liten längre runda vid Ön, Skedala. Tänkte att det skulle vara skönt att få komma ut och inte bara gå i våra ”vanliga kvarter”. Tanken var att vi skulle gå runt sjön där. Men vi insåg att det kommer bli förlångt när vi väl var där för barnen. Även om vi hade tagit med bärsele så skulle det bli mycket och ta tid. Så det blev att vi parkerade bilen ovanför parkeringen vid sjön och så gick vi upp till ”bommen”. Innan vi kom dit så passerade vi 4 st skogsskördare. Något som imponerade storligen på båda barnen. Isac han var så förundrad över att maskinerna hade däck som var högre än honom… 🙂
Vid bommen tog vi en liten välbehövlig fika i form av en fruktstund. Så där satt vi på en sten och festade på banan och päron. Vi fortsatte därefter runt och svängde av senare stigen som går före sjön. Lite svårt att förklara men ni som varit där känner säkert till vad vi menar. Här såg man att Halland hade blivit drabbat av hård blåst när vi varit borta. För här låg en hel del träd nere. Efter vi gått ett tag där så var det dags för nästa ”Wooow- upplevelse” för Isac. Han fick då se en hund som var högre än honom själv, en irländsk varghund. Han nästan stammade fram att den var stor så stor 🙂 Vi måste säga att vi blev imponerade av barnen. Vi hade trott att vi skulle få bära dem åtminstone en del av sträckan vi gick – men inte. Inte någon av dem. Tvärtom. Hannes var otroligt road över att gå i skogen och skrattade och tjöt jätte ofta. Var så härligt att höra 🙂
När vi kom hem så började vi med middagen. I dag skulle den bestå av potatisgratäng, fläskfilé och Café Paris sås samt sallad. Vi har väl alla våra potatisgratänger men jag vill gärna ge ett tips om en som blir väldigt god och krämig. Det är att man kokar potatisen före man ställer in den i ugnen. Det gör man i grädde, mjölk, lök, vitlök, salt och lite svartpeppar tills den blir mjuk. Därefter ställer man in den i ugnen tills den får fin färg. Sedan kommer det viktiga – och som jag tror många gör fel när man gör en potatisgratäng (utan att för den delen har gjort en vetenskaplig undersökning på..). Man ska inte servera den direkt! Nej, ställ den med aluminium folie och låt den safta till sig där under i 10-15 minuter innan den serveras. Då kommer ni garanterat få en krämig och god potatisgratäng! Men som sagt – vi har alla våra gratänger…:-) Har du tips på någon annan som blir väldigt god så skicka gärna receptet till oss.
Fläskfilén grillade vi på vår klotgrill. Innan vi la på den så hade den blivit putsad något, utan att för den delen skära bort allt fett (!) och legat i marinad en stund. Därefter la vi den på grillen och grillade den lätt så att den fick färg. Därefter så la jag den på en sida där vi inte hade någon kol för att fortsätta grilla den med sk Indirekt grillning och tillsammans med rökspån gjorda av whiskey Jack Daniels tunnor. Filén tog vi sedan av från grillen efter den nått en temperatur av 63 grader och la den i folie en 10 min. Blev riktigt gott det också vilket jag tror att både svärmor, Helenas mamma, Eine och vår kamrat Svensson och hans dotter Amanda kan gå i god för 🙂 Hanens och Isac åt även med god aptit J
Senare efter Hannes somnat kom Stefan och Lollo, våra nya grannar, in till oss. Lollo hade bjudit över oss redan under eftermiddagen på en Irish Coffe men då dök ju Svensson och Amanda upp så vi sa att det är bättre att de kommer in till oss senare på kvällen. Vilket de gjorde tillsammans med de Irish Coffé vi missat under eftermiddagen. Kan väl säga att det inte var första gången som Lollo gjorde dem. Var kanon god!
Vi fick väldigt många goda skratt av dem under kvällen. Känns som om att vi kommer få mycket roligt tillsammans 🙂
I dag söndag har vi bl a firat Isacs 5-årsdag. Vi har ju inte gjort det riktigt då vi var i Kina den 1/1 som är hans dag. Vi gav honom våra presenter under förmiddagen och speciellt glad blev han över en, den nya Cars 2 filmen. Vet inte hur många gånger som ha sett den första. Den har gått varm kan man lugnt säga. Men det verkar ju vara så i många familjer 🙂 Under eftermiddagen hade även bjudit hem min bror och hans familj på fika samt mina föräldrar. Blev ostfrallor, kakor och kaffe. Christer har träffat Hannes tidigare då han hämtade oss på Kastrup men övriga i familjen hade inte gjort det. Så det var ju extra spännande och roligt. Vi delade också ut de julklappar som vi av naturliga skäl inte kunnat göra då vi var i Kina under jul- och nyårshelgen.
När kvällen kom så körde Helena hem Eine. Eine hade varit här sedan vi åkte till Kina och passat huset under tiden. Man vet inte riktigt hur man ska tacka för detta då det har varit väldigt tryggt att veta att någon bor i huset när vi var bortresta. Man vet ju inte – ett hus som står tomt länge kan ju locka diverse oönskade individer till besök. Tyvärr hände det en liten olycka under tiden som hon var här. Vi har ju även en hund, Giza, som är en schäferhund. När Eine var ute med henne så blev hon omkulldragen och slog sig ordentligt. Efter det fallet så har hon inte kunnat röra sig bra och har haft värk och ont. Som tur var så blev inget brutet utan det är mer muskulärt. Så vi får hoppas att hon blir bra snart.