Vid 2 tiden på natten så rusar sjuksköterskan in och väcker mig och säger att tyvärr så måste jag byta rum. Jag fattar ingenting och är så sömndrucken men de försöker vara så effektiva som möjligt och även besvara mina frågor och funderingar. De behöver mitt singelrum akut och jag blir förflyttad och de ber om ursäkt för givetvis vill de inte att detta skall hända.
Jag frågar dem var ska jag flyttas? Förlossningen svarar de och jag undrar om de skojar med mig men icke de har tydligen samarbete när någon av dem har plats över. Allt går mycket snabbt och de plockar ihop mina privata saker och sedan åker jag iväg i min säng igen.
Det känns lite olustigt att åka till förlossningen då jag precis gjort precis omvänt. Nu har ju jag min lilla familj med barn och allt men tänk om jag hade varit 15 år yngre och önskan om barn stod högt på listan då hade det känts som tortyr att hamna på denna avdelning med alla stora magar.
Jag lyckades efter alla funderingar somna in igen och sov fram till efter 8 och undrade lite smått om de glömt av mig då inga väckningar med tabletter eller någon frukost syntes till. Närmare halv nio så dök barnmorskan upp och jag fick info om att man ev skulle skicka hem mig under dagen vilket förvånade mig då tidigare besked nästan lät som till helgen. Jag fick dock invänta ronden lite senare på förmiddagen så fick jag klarare besked kring allt.
Jag fick även veta att frukost serveras som buffé ute i deras dagrum men om jag önskar så kan jag få in det på rummet – vilket jag gjorde och som efterrätt kom en liten laktulos igen för magen tjihi vad det smakar. Jag kan väl säga att den gjort verkan för nu äntligen så börja magen komma igång lite vilket är ytterligare ett steg på vägen. Så nu är det läge att vara i närheten av en toalett för man vet inte när larmet går J.
Efter frukost så kunde jag äntligen få chansen att duscha. Det var inte lätt med alla sladdar hit och dit men det gick vägen och gud så skönt samt med lite rena kläder – som en ny människa. Jag fick besök från ronden och fick då information om att de tänkt skicka hem mig under dagen men om jag inte känner mig säker så ”slänger” de inte ut mig. De ska dra ner på smärtlindringen och även ta bort den så kallade ”paintboxen” som var inopererad som lokal smärtlindring. Jag uttalade att med tanke på situationen hemma med små barn och allt så vill jag nog stanna ytterligare en natt om möjligt. Jag fick mitt läkarintyg gällande sjukskrivning samt information om sprutor, smärtlindring som jag ska ta hemma.
Dagen bestod mest av att slöa för på denna avdelning var den ingen som masade på att jag skulle upp och röra mig hela tiden. Jag fick även en rumskompis under eftermiddagen som kom in för att ha fått en blodpropp i bäckenet/benet och hon var gravid i 8:e månaden.
Jag fick även besök av min lilla familj och det blev inte så positivt som man skulle vilja ha vid dessa tidpunkter. Det blir en massa tjat då jag är rädd att de omedvetet ska komma åt nålar och sladdar lägg därtill att man vill att de skall uppföra sig och inte tjoa och tjimma. Så det kändes nog lite olustigt i alla fall för Isac då han var lite ledsen när han sa hej då till mig.
Det var dags att ta bort den inopererade smärtlindringen och det var ett litet litet dräneringsrör som likt ett titthål högre upp på magen som skulle dras ur. Det gick bara bra och det enda problemet vi stötte på var att sårkompressen från operationen fick klippas upp lite i ena kanten då de klistrat på andra kompresser ovanpå.
Kvällen gick i lathetens tecken med TV tittning samt lyssna på min ljudbok.Jag kan väl säga att jag somnade in i och fick därefter uppleva en ny sorts smärta. Jag vaknade till och fick rethosta och gud vad ont det gjorde att hosta. Jag trodde att min mage skulle spricka så jag gjorde allt för att häva det med hjälp av vatten men det tog en stund. Dags att försöka sova på nytt efter denna pärs.