Ja, i dag är det dagen före Hannes dop och dagen har gått i ett något stressat tempo och där vi nu är inne på slutspruten på kvällen. I går fick vi ett antal klädsäckar från våra vänner Lisa och Peter och som deras barn Philip och Fredrik har växt ur. Jag hörde Helena säga till Lisa under gårdagskvällen att hon skulle låta bli dem i dag och inte börja sortera och se på dem förrän dopet var klart. Jag tänkte då i mitt stilla sinne att ”jo, jo – det vill jag se det…”. Och mycket riktigt – jag fick rätt….. Helena har under större delen av förmiddagen och första delen av eftermiddagen ordnat med kläderna 🙂
Annars började dagen med att vi fick lite mys med våra små älsklingar. Men det var ju först lite bråk var de skulle ligga. De är ju lite avundsjuka på varandra…. Den här gången hade Isac krupit upp hos Helena och det ville ju inte Hannes. Han ligger ju normalt sett där och när han var tillbaka från att hämtat mig på soffan (jag hade gått upp lite tidigare och lagt mig där för jag blivit ”utträngd”) så var platsen upptagen av hans storebror. Jag la mig igen i min säng och kallade på Hannes och efter ett tag så vart han lugn och kunde låta mig hålla om honom. Så låg vi nog en 10-15 minuter och småpratade med varandra. Dessa stunder är verkligen härliga och värdefulla. Man försöker vika ett fack i hjärtat och som man kan behålla och ta fram när dessa tider försvinner. För det är väl sällan man får en 15-åring att krypa upp så här…
Det blev sedan frukost och jag ”brassade” omelett till de övriga. Även om jag inte kan äta det själv så kan jag ju i alla fall slänga ihop en omelett 🙂 Men jag har fått noga instruktioner efter gjort den första som jag serverade fel…. Jag hade ju inte vikt dem vilket man tydligen måste göra och inte servera omeletten som stekt ägg…. Isac har varit på mig om det för så får man minsann inte alla göra. Så nu är det ordning igen på torpet och alla nöjda.
Efter frukost så gick jag ut. I dag var det verkligen ett toppen härligt vårväder. Solen lös och fåglarna kvittrade. Träffade på Stefan och Lollo som var igång redan med att städa undan sin träaltan som de tagit upp för att anlägga parkeringsplats på sin tomt. Vi kom då överens om att vi skulle köra iväg de genar som vi fått när vi tog ner körsbärstädet. Så jag hjälpte till med det under senare förmiddagen och tidiga eftermiddag. Det blev sedan paus i arbetet och vi smaskade på Toast som Lollo hade gjort. Riktigt härligt att smaska på det ute i trädgården.
Min tanke var sedan att jag skulle börja jobba med vedskjulet igen. Men då det saknades lite skruv så var jag tvungen att åka till K-ratua först för att handla. Fick även då med mig en lista som jag skulle komplettera med på Maxi inför morgondagen. När jag kom åter så kunde jag glömma att gå ut och snickra 🙂 Klockan hade börjat närma sig 16.00 och Helena kände att tiden började rinna iväg inför allt som skulle göras. Vi hade då kvar att städa (plocka undan, dammsuga och torka golven), förbereda med maten (tack Lollo för att vi fick låna ert värmeskåp), ficka med kläder, äta, gå ut med vovvan, duka m m…… Så det var bara att ta av sig blåstället och sätta på sig förklädet istället….
Maten rationaliserade vi bort genom att vi beställde pizza. Egentligen skulle vi grilla med Stefan och Lollo men vi kände att vi inte skulle hinna. Så det blev som sagt den lokala restaurangen istället som vi gynnande 🙂
I dag har det varit en sådan där dag som man har lite dåligt samvete för barnen och hunden. Men hinner inte helt enkelt med dem inför alla måsten. Fast man få väl acceptera att man även får ha sådana dagar på något sätt. Jobben som behövs göras görs ju inte av sig själv och man får hoppas att de inte blir för många sådan här dagar. Så i dag har barnen i stort sett fått sysselsätta sig själva. Vilket de har gjort på gott och ont…. Det är ofta man hör skrik och bråk men på något sätt så dras de ändå till varandra. Man såg även i går när vi var hos Agneta och Martin att Hannes sökte tryggheten hos sin storebror. Även om han själv ända var kavat nog att gå omkring för sig själv.
Det som dock är otroligt frustrerande och jobbigt är Isacs utslag och som han inte kan låta bli att klia på. Vi försöker säga till honom att när det börjar klia ska han komma till oss så vi får försöka lindra det med vatten eller salva/balsam. Men han tänker nog inte alltid på det. För vi ser ju att han är på dem i och med att utslagen i anskitet är röda och upprivna. Framförallt är det nu hans vänstra kind som är uppriven och stora sår på. Tyvärr, för vi är rädda att det kommer sätta spår i hans hud i framtiden. Nu ska vi till hudkliniken på onsdag så vi hoppas verkligen att vi kan få ett svar på vad det är som han har och ett slut på eländet.
I övrigt så känner nog alla att det här livet med att vara uppbokade i stort sett alla dagar under en helg kostar på. Nu har vi varit iväg fredag, lördag och kommer ha gäster under måndagen. Vi är trötta och barnen märker vi det också på.
De somnar snabbt men innan Isac gjorde det i kväll så hörde jag honom fråga Helena – ”När ska Hannes dopas” 🙂 Ja, det är inte ovanligt att man får sig små härliga skratt från de små liven 🙂
Over and out för i kväll – snart hopps jag att vi kan få nanna kudden inför morgondagens händelse 🙂