Familjen Johansson

Har nu under ett par dagar försökt lägga upp nya inlägg men vi har haft problem med webbhotellet så det har inte gått så bra. Accessen kommer och går och vi har felanmält det till supporten. Får se hur det går. Just nu verkar i alla fall allt fungera igen 🙂

Hur som helst – det som vi har gjort under de här dagarna är främst att vi genomfört den första läkarundersökningen av Hannes. Bilderna ovan är därifrån. Var på barnkliniken i Halmstad i tisdags och läkaren som gjorde undersökningen hette Lars Mathisen. Före vi åkte dit så hade vi lämnat Isac på förskolan. Han ville verkligen åka dit och tog även med sig en fjäderboll somv i köpt till dem. Den skulle han visa hur man spelade med….. Jo, jo – vårt lilla fjäderbollsproffs :-))

När vi åkte till sjukhuset med Hannes var vi lite fundersamma om hur det skulle gå då Hannes är väldigt känslig när man tar på hans näsa t ex. Han gillar inte alls att vi försöker hjälpa honom att få ut snor eller ”kråkor” från näsan. Det samlas lite ibland där pga hans läpp-, käk- och gomspalts problematik. Hannes har ju även genomfört ett par operationer och har haft kontakt med sjukvården i Kina en del. Vilka erfarenheter han har därifrån är okänt för oss och med tanke på hur jag, Bosse, upplevde sjukhusmiljön när vi var där med Theo så kan man ju misstänka att den inte har varit den bästa direkt. Så vi var lite fundersamma som sagt. Men det gick jättebra. Hannes var väldigt duktig och han visade även en självsäkerhet. De första vi fick kontakt med var barnsjuksköterskorna som bl a la på en bedövningskräm, Emla, för att Hannes inte skulle känna så mycket när han senare skulle bli stucken vid provtagningen. De var förutseende och la på krämen på flera ställen då de sa att han inte hade de bästa ådrorna att ta blodet ifrån. Så de ville ha lite alternativ om det inte skulle gå bra med det som de skulle prova med först.

Efter vi var klara med krämen så var det dags för vägning och kontrollera längden. Hannes vägde 12,1 kg och var 88,4 cm lång. Ja, det är inte långt ifrån Isac nu… 🙂 Skorna som Isac har kan även Hannes ha – trots att det skiljer 2,5 år på dem. Nu kan detta väl vara en kombination av att Isac är liten till växten och Hannes modell större. Sedan fick vi träffa Lars och som gick igenom den information vi hade om Hannes från de kinesiska myndigheterna. När vi lämnade över vaccinationsboken så blev Lars lite fundersam först. Den var nämligen bara på kinesiska och det språket ingick inte i läkareutbildningen. Men efter att sett lite mer noggrant så fanns det lite information även på engelska så vi kunde reda ut vilka vaccinationer Hannes hade fått och inte fått. Vissa av de som han saknade sa dock Lars att de nu egentligen inte är aktuella då han nu är så gammal som han är och då har byggt upp ett eget immunförsvar. Efter vi gått igenom Hannes information och vi hade fått berättat om hur vi uppfattade Hannes så gjorde Lars en enklare undersökning av Hannes, dvs lyssnade på hjärta, lungor och kände och klämde på honom. Slutsatsen var skön att höra – att han verkade vara ett friskt barn och att allt verkar helt bra. Som avslutning tog han även mått på huvudet, som var 49 cm, och kontrollerade hans siffror (längd, vikt och huvud) med referensuppgifter och konstaterade att även detta var helt normalt.

Vi fick därefter gå ut för att vänta igen för att genomföra provtagningen. Efter ett tag kom en sköterska och sa att vi kan gå ner och ta en fika då det kommer dröja ett tag till. Så vi gick ner till restaurangen vid entréplan och festade på kaffe och lite bakelser. Hannes lät sig väl smaka…. När man sitter där så är det naturligtvis en naturlig ström av människor som kommer dit och sätter sig, tar en fika och går. Man ser människor i olika åldrar – barn som har hela livet framför sig, som Hannes, och de äldre som har lite färre tid kvar (ok, vet att jag nu generalisera väldigt för det kan ju även vara tvärtom i vissa fall). Man ser och hör även människor som har eller beskriver olika sjukdomar. Det som slår en då är att man ska vara tacksam för att man är frisk. Men även att man kan vara glad att man lever i ett land som har en sådan fin sjukvård som vi har. Ok, jag vet att man inte lyckas i alla fall men överlag så har vi en väldigt bra sjukvård här. Känns skönt att veta att lite av våra skattepengar går till detta 🙂

Efter vi var klara med fikan så gick vi upp igen och vi fick då nästan komma in direkt för provtagningen. Kan väl säga att det var tur att de lagt på bedövningskräm på flera ställen…. De försökte först ta från Hannes högerarm men det gick inte alls bra. De behöver fylla ett antal rör och där kom det inte många droppar. Både jag och Helena försökte avleda Hannes från att se förmycket på vad de gjorde med hans arm. Vi lyckades nog ganska bra för han var väldigt intresserad av den leksak som vi förevisade honom och som vi spelade på. Till slut gav de upp och vi bytade från armen till hans vänstra hand – och se, det gick mycket bättre. De kunde få ut det blod de önskade och utan att Hannes knappt hade sagt ett ljud. Fast ok, han blev ju lite mutad också av kex från mamma och pappa 🙂

När vi var klara åkte vi och hämtade Isac på förskolan. Han hade även ätit där så när vi kom hem så var det bara vi som åt. Blev rester i form av kycklig och ris. Hannes äter väldigt bra nu. Han var lite kräsmagad från början när det gällde ”svensk” mat. Han ville inte ens smaka. Men nu är det skillnad. Nästan så att det är åt andra hållet. Börjar redan när vi ställer fram maten eller börjar laga den. Då vill Hannes direkt ha mat och han ger sig inte förrän han fått provsmaka lite. Fast här är båda barnen lika. Även Isac vill provsmaka det vi håller på att laga. Men sedan är ju han lite mindre i maten när den väl kommer fram. I Kina hade vi stora problem med detta. Isac åt inte mycket där. Fast nu när vi kommit hem så börjar det ändra sig. Eller som Isac sa efter ätit 2 st stora portioner av spagetti och köttfärsås – ”Är gott att vara hemma igen och äta svensk mat…..”.

Jag åkte senare till mitt jobb och träffade mina arbetskamrater igen för första gången på över en månad nu. Kändes riktigt roligt. Jag pratade även med vår VD ang. när jag ska börja igen. De är angelägan om att jag ska börja så snart som möjligt men har förståelse för att jag vill vara hemma med Hannes. Så jag kommer börja igen den 30/1 vilket ger mig nästa 2 1/2 vecka till här hemma. Något som vi tror verkligen behövs för att vi ska få till en bra anknytning och trygghet. Hur vi kommer göra senare är en anna fråga och vi får vä se hur jag och Helena kommer dela upp föräldraledigheten framöver.

Hannes känns som ett tryggt barn. Man märker det i många avseenden. Här har nog hans uppväxt i en fosterfamilj, och som har givit honom mycket kärlek, spelat en stor roll. Att han är trygg kommer även fram i samband med läggdags. Han somnar oftast nästan direkt efter han fått sin välling. I dag ligger han i våra sängar men vi kommer snart försöka få honom att somna i en egen säng i sitt rum. Vi måste dock bara först ordna en ny säng åt Isac så Hannes kan överta Isacs befintliga säng. Vi måste säga att vi har haft tur med båda våra barn gällande nattningen. Man har ju hört om andra som har haft stora problem med den, både att den tar tid och att man får vara med dem. Vår nattning är över på ca 10 min i stort. Fast – det finns ju även dagar för oss 🙂

Bosses onda tå

Vad har mer hänt under dessa dagar då? Ja, jag har fått ont i en tå. Se bild till vänster. Vad har jag då hittat på då? Ja, jag vet ärligt talat inte riktigt. Det är en tå på min vänstra fot, den som är bredvid stortån, som har börjat verka. Faktum är att den är helt blå på ytterdelen. Fick ont in den efter ett toalettbesök. Men troligtvis har jag slagit i den utan att märka det hur otroligt det än kan låta. För en tå börjar inte värka och blir blå utan vidare. Eller??

I övrigt har vi bara tagit det väldigt lugnt. Försökt att få till vår vardag som sagt. Har dock även hunnit med att stöldanmäla den kamera som jag blev av med i Kina. Jag fick sitta i förhör nästan 7 timmar för att få ut ett intyg från polisen där och som jag trodde skulle behövas för att få ut försäkringen på den. Behövdes intyget? Nej….. Handläggaren som jag talade med sa att hon kommer ändå inte förstå något från den, då den enbart var på kinesiska, så jag behövde inte skicka in något……Så nu är det en självrisk på 1500 SEK och sedan återbetalar de 70 % av inköpspriset direkt. Resterande 30 % får vi eftger vi skickat in kvittot på den nya kameran.

I morgon är det fredag och då är det besök från BVC och Lisa där. Ska bli trevligt.

Familjen ute på promenad i Gullbrandstorp. Kamera: Iphone4

Ja, välkommen till vår nya familjeblogg 🙂 Familjen Johanssons blogg eller kort och gott Johansson:s. Vi fick lite tankar om att vi skulle fortsätta blogga när vi var tillbaka här i Sverige. Både för oss själva och för att ha för våra älskade barn i framtiden. För tiden går ju så fort så fort och minnet – ja, inte blir det bättre ju längre tiden går direkt. Så för att vi ska kunna beskriva för barnen i framtiden vad vi gjorde när de var små så tänkte vi som sagt fortsätta efter vår resa till Kina där vi hämtade Hannes. Vad skulle vår blogg då heta? Ja, vi funderade inte så mycket utan vem är vi? Jo. familjen Johansson. När vi kontrollerade om det fanns en domän med det namnet så hade vi verkligen tur – för vi fick www.familjenjohansson.se 🙂

Så nu kan vi starta igen -även om sidan är långt ifrån färdig utan bara har ett skal som vi kommer utveckla efter hand. Så har lite tålamod med oss att det är blandning mellan engelska och svenska rubriker samt att alla länkar inte fungerar från början. Som vi dock har skrivit tidigare, på vår reseblogg om Kinaresan, så hoppas vi i alla fall att vår vardagsblogg inte ska vara så dramatisk som den resan blev. Men vem som ska då läsa vår blogg mer än vi själva, ja, det vete gudarna 🙂 Fast det är ju inte huvudskälet till att vi skriver – utan att vi själva ska ha den och om vi ändå kan ge någon annan något intressant att läsa – ja, då är det bara en liten bonus. Bilder och filmer är ju även tanken att vi ska lägga upp här och som rör våra familjemedlemmar.

Hur som helst, nu har vi varit hemma i ett par dagar. Vi kom hem sent i torsdags kväll efter ca 9 1/2 timmes flygresa. En resa som för övrigt gick väldigt bra med barn som var lugna hela resan 🙂 Att komma hem kan vi väl sammanfatta att det har varit så härligt som man trodde det skulle vara. I vardagen i den mån det är det ännu. Men man är trött…. Det var någon som sa att det är dubbelt så jobbigt att ha 2 barn som 1. Ja, när personen i fråga sa detta så trodde jag inte att det stämde… Men nu? Ja, jag är inte helt oäven att bekäfta att det är korrekt 🙂 Även om de leker och har glädje av varandra så är det 2 st yrväder som vi nu har här hemma. Fast vi älskar det. Missförstå inte. Dock så hoppas vi att vi snart kan slippa stiga upp vid 05.00 eller tidigare.. Är ju även jetlaggen som spökar – både för oss och barnen.

I morgon är det dags för att ta tag i lite praktiska ting gällande Hannes. Dels ska vi genomföra den s k Tropikundersökningen på sjukhuset här i Halmstad. Detta för att få klarhet att han inte bär med sig några smittsamma sjukdomar samt att kontrollera bl a hans vaccinationsstatus. Vi ska även göra ett besök på Skatteverket så vi kan få hans personnummer. Ja, för utan det vet ni att man inte kommer någon vart direkt här i Sverige. Ett besök på mitt, Bosses, jobb ska vi även hinna med förhoppningsvis för att säga hej och lösa när jag ska börja jobba igen. Vi vill ju gärna veta att allt går bra med Hannes och att vi kommer in i en trygghet och vardag för honom innan jag börjar jobba. Är viktigt känner vi. Sedan får vi se hur vi lägger upp det. Vi kommer troligtvis inte vänta lika länge som vi gjorde med Isac före vi sätter Hannes i förskolan som Isac går på, Måsen, i Vilshärad. Detta för vi ser vilken nytta Isac hade av att börja där. Både gällande den sociala- och språkliga utvecklingen. Men vi får se som sagt. Inget är bestämt ännu utan vi tar det lite som det kommer. Under tiden som vi iväg med Hannes så tänkte vi ta Isac till Måsen. Han har verkligen saknat dem och nu blir det praktiskt och bra att han får vara där en stund medan vi åker till stan 🙂