Familjen Johansson

Hannes börjar vänja sig vid att Bosse och Isac åker iväg på morgonen. Vi tog det lugnt på morgonen det är så skönt med denna lunken och tyvärr så måste jag in och kolla jobbet och då är det tur att Hannes är så tålmodig och leker på lite själv. Vi bestämde med Bosse att vi skulle åka till äventyrsbadet då vi inte har så många chanser inom kort då Hannes TBC spruta kommer blir ett öppet sår och då får vi inte bada i bassäng.  Vi skulle möta upp Bosse där vi 4 tiden. Vid halv två så gör Hannes och jag oss iordning för att åka och hämta Isac. Då kommer vi till något som är någorlunda vanligt förekommande hos familjen Johansson dvs leta efter saker denna gång var det mina bilnycklar. Jag letar runt för fullt för utan dem kan vi inte hämta Isac i tid. Jag ringer till slut Bosse och visst det visar sig att han har även mina bilnycklar med sig på jobbet.  GRRRRRRRRRRRRRRRRRR irritation där står vi fullt påklädda kan inte hämta Isac inga extranycklar då dem har Isac slarvat bort för något år sedan. Bosse ringer måsen och meddelar att han hämtar Isac senare vilket var OK och får då åka hemom och sluta tidigare pga detta missöde. Då börjar jag plocka av en förvånad Hannes sina kläder – han har ju precis fått på dem och han förstår ingenting. Vi får fördriva tiden med lite spel fram till Bosse och Isac hämtar oss för vidare färd till Sannarpsbadet.

Det är andra gången som vi är här med Hannes och han som varit rädd för vatten tidigare.  Nu nästan slänger han sig i totalt orädd och förväntar sig att vi tar emot honom. Han åker rutschkana själv, hoppar från kanten, paddlar på själv med sina puffar ja det är med stor förvåning vi ser denna förändring. Fortfarande vill han inte vara under vatten med huvudet men det bekymrar honom inte så mycket om det skulle hända utan han är på igen. Vi tar även och provar på att åka den gula rutschkanan i äventyrsdelen – mycket skoj. Efter detta bad så tar vi och beställer mat på Lenas kebab då vi inte orkar laga mat när vi kommer hem. Hannes är så trött så han orkar inte hålla sig vaken längre och tar en ”powernapp” kanske i lite senaste laget vi får se hur det går ikväll med nattningen. Vi kan se att Hannes äter nu detta med lika stor förtjusning som resterande familjen. Trötta grabbar som vill till sängs och nu får vi se att Hannes ”powernapp” medför att det drar ut på tiden innan han kommer till ro. Bosse sticker över till Stefan för en onsdagsöl och kommer åter en bit in i fuskbyggarna. Det är en trött Bosse som somnar i soffan och ej vill titta på ”Sveriges mästerkock”

Idag var det ingen förskola för Isac utan Bosse fick smyga upp och åka till jobbet. Vi andra kunde sova vidare och fick en rejäl sovmorgon till ca halv nio. Vi tog det rätt så lugnt på morgonen fick dock jobba lite med projektet som jag åtagit mig – givetvis så strular det så jag har lite jour för att kolla att det rullar på. Bosse ringer och informerar om att han varit hos läkaren för sitt hjärta.

Så småningom blev det i alla fall dags för en promenad i det soliga vädret. Det lunkades på och Isac fick t o m Hannes att gå på utan att gnälla hela tiden. Då vi kom ut rätt så sent så fick vi in och ta lite lunch och givetvis då även lite jobb till innan det var dags för den utlovade pulkabacken. På väg upp till backen fick vi följe med en hund som vi inte kände igen. Jag frågar Isac om han såg varifrån den kom och han sa det vita huset dvs Uffes hus. Då vi vet att de inte har någon hund så trodde jag givetvis att den kommit genom Uffes trädgård och rymt från någon annanstans. Vi lunkade på upp emot pulkabacken och hunden sprang fram och tillbaka emot oss. Jag lyckades se att det fanns ett halsband med något som kunde vara en namnbricka men då sprang han ifrån oss. Vi åkte i backen som delvis var bar och även isig. Hannes fick åka pulka själv där jag stoppade honom lite längre ner i backen vi kan säga att han tyckte det var jätteskojigt. Isac kämpade på med snowracer och tog den upp och nerför själv – helt suveränt. Till slut så kunde jag inte sluta oroa mig för vi hade sett hunden springa runt som en vettvilling och vi försökte få tag på honom. Det lyckades till slut och vi ringde Scooby Doos husse som faktiskt jobbade i Uffes hus så Isac hade rätt att han kom därifrån. Husse Johan kom med bilen till Bjerevägen och hämtade upp honom otroligt tacksam. Vi gjorde några åk till innan det var dags att gå hem och fika lite innan det var dags för Isacs fotbollsträning. Idag fick Hannes följa med för första gången och givetvis vill Isac visa sina färdigheter för honom. Vi kan väl säga att det var kanske inte så bra för vem ville vara med och spela. Bosse kom så småningom och gjorde oss sällskap och vi fick då båda se på Isacs nya påhitt såsom trängas, knuffas, dra i tröjan mm. Ja det blir till att ta ett samtal med honom efter träningen att så ska man inte göra. Körde hem för att göra lite kvällsmat och fick då besök av ”farbror Mangan”. Blev test av ny snabb kvällsmat tomatsoppa med spagetti och vitlöksbröd – en hit bland alla. Barnen snabbt iordning så att vi kunde sätta oss i soffan och se ”mot alla odds”.  Sammanställer första återrapporten till Kina med alla bilder.

Att skriva och lägga ut det som jag nu gör är väldigt privat och som jag tvekade att göra. Jag kan förstå att vissa av er kommer reagera. Men varför bara dela glädje och inte också en del av livet som inte alltid är så roligt? För även det är ju en del av vår historia och formar oss som personer. Men det som avgjorde det var de slutsatser som jag kom fram till efter nattens äventyr och som jag hoppas kan inspirera någon att förändra en del av sitt liv. Jag vill dock skriva att jag inte gör anspråk att vara någon filosof på något sätt utan att det är bara mina egna funderingar och tankar som jag delar med mig av.

En del av er som känner mig, och framförallt ni som känt mig länge, vet om att jag har ett problem med mitt hjärta och som dyker upp då och då. För er som inte vet om det så kan jag kortfattat säga att det är att mitt hjärta rusar och ”låser” sig med en väldigt hög puls. De gånger som jag har hamnat på akuten så har det varit mellan 160-220 slag/minuten. Jag har genomgått flera undersökningar men ingen av dessa har visat något fel på mitt hjärta. Tvärtom har jag fått besked om att det är väldigt friskt men att det ibland blir ”lurad” av de signaler som sänds till det.

Som tur var är så är det inget som kommer speciellt ofta och jag har lärt mig att leva med det. Jag vet att när det sker så kommer det vara en kort period på några minuter upp till ett par timmar. Har även fått medicin att ta när det sker och som då ofta löser problemet.

I natt, kl. 01.40, fick jag uppleva problemet igen. Jag hade tillfälligt vaknat, och som jag så ofta gör numera av en fot eller armbåge i ansiktet, och låg där och tänkte att jag kände mig så lycklig. Lycklig över dessa fötter och armbågar från mina älskade barn. Den här gången kände jag dock att det var mycket kraftigare och jag kände även ett tryck som jag inte känt någon gång tidigare. För första gången på väldigt länge blev jag orolig för att det kanske var något annat och inte det ”vanliga”. Jag gick direkt upp och tog min medicin, hämtade min kudde och gick till TV:n för att lägga mig och vänta tills att hjärta skulle gå ner i puls igen. För det är omöjligt att sova när hjärtat rusar som det gör. Låg där med nattTv och såg diverse utbildningsprogram för specialstyrkor och någon sitcom….

Men det blev inte bättre vilket gjorde mig lite orolig för det var fortfarande väldigt intensivt. Så jag tog ytterligare en tablett vid 03-tiden och hoppades att det skulle hjälpa. Men det dröjde. Och dröjde. Jag hör då att övriga familjen har vaknat och det blir lite aktivitet på dem. Framförallt Isac blev ängslig för att jag inte låg i sängen bredvid så jag gick in till dem och la mig där en kort stund. Så att jag kunder förklara för Isac att jag tillfälligt var dålig och att så fort det blir bättre så kommer jag ner och lägger mig igen hos dem. När jag sa detta så kände jag en sådan intensiv kärlek och mina tårar var nära.

Jag gick sedan upp och tillbaka till soffan i Tv-rummet. Men när hjärtat fortfarande inte hade gått ner efter ytterligare en halvtimme så gick in och tog en dusch. Det kan tyckas märkligt men ibland har det hjälpt mig då jag blir avslappnad. Men inte heller det hjälpte. Tvärtom så kände jag mig lite sämre. Vilket dock inte är så konstigt för nu har hade jag rusat ett sprinterlopp i ca 2 ½ timme….

Nu började jag blir riktigt orolig och det gör naturligtvis inte saken bättre. Tänkte att nu är det nog dags att sluta försöka bota mig själv och ta hjälp. Så jag började fundera på vem jag kan ringa så här dags på natten. Märkligt nog så tänkte jag inte på taxi utan jag funderade på nära och kära.

Sedan hände något som jag aldrig upplevet förr. På riktigt. Jag fick dödsångest. Jag var rädd för att jag skull dö, här och nu. I soffan framför natt tv…. För jag var orolig för att mitt hjärta nu pumpat så intensivt och kommer ge upp och sluta slå. Att jag nu satt och höll mannen med lien i handen.

Jag vet inte om någon av er som läser detta har varit i en sådan här situation någon gång. Det är väldigt märkligt. Jag var både orolig och lugn på samma gång. Men paniken växte och tankarna for åt alla håll. Sedan reser jag mig och jag går mot sovrummet där min kära familj ligger och sover. Jag ser dem tydligt. För vi har ett fönster i sovrummet som är utan persienner, plus en lampa som är tänd i korridoren, och i natt var det mer eller mindre fullmåne. Jag står där i dörröppningen. Ser och lyssnar på dem, tyst. Deras lugna trygga andningar. Isac, Hannes och Helena. Mitt hjärta bultar hårt. Jag kan höra det i den tysta natten. Känner det pulsera för fullt. Men nu är det inte bara pga min åkomma utan framförallt av innerlig kärlek. Jag börjar gråta intensivt. Jag vill inte förlora dem. Jag vill inte försvinna. Jag älskar dem så innerligt och vill vara en del av deras liv. Mina barn att dela deras uppväxt med och min fru vår ålderdom.

Jag går fram till sängen och kysser dem var och en lätt. Noga med att inte föröka väcka dem. Isac är den enda som reagerar lite lätt men det är i sömnen. Han lägger sig snabbt till rätta igen. Jag hör hans lilla smackande och ser sedan hur han lägger sin nalle till rätta intill sig. Jag går ut från rummet med mina tårar rinnandes ner för kinderna. Mer eller mindre övertygad om att jag kanske inte kommer finnas kvar för dem när de vaknar. Där bestämmer jag mig även för att det ögonblick som jag precis upplevt ska vara i mina tankar om jag skulle gå över till andra sidan. Hur man nu kan bestämma det. Men det var det som jag i alla fall bestämde där…..

Jag går tillbaka till TV-rummet och lägger mig ner igen. Tänker att nu måste jag se till att jag kommer iväg. För nu är klockan närmare 05.40 och jag har haft hjärtrusningen i närmare 4 timmar. Jag hinner även förbanna mig själv att jag inte sett till att jag kommit iväg tidigare innan jag reser mig för att gå på toaletten före jag ringer mitt samtal (vilket skulle vara till mina föräldrar).  För att ta mig in till sjukhuset och om möjligt rädda mitt liv (för jag är fortfarande inne på att jag kommer att dö). När jag sitter där på toalettstolen så tänker jag att bara jag inte dör här – med byxorna nere och på en toalett stol. Som om det skulle ha någon betydelse……

Där händer ”miraklet” och som jag väntat på. Hjärtat går ner i puls och jag får en normal rytm igen. Jag blir fullständigt överlycklig. Jag har fått tillbaka mitt ”liv”. Jag ska inte dö här och nu, i natt. Den är uppskjuten på obestämd framtid. Jag kommer att få vara kvar hos min familj.

Efter en stund så börjar jag skämmas. Hur kunde jag tro att jag skulle dö? Patetiskt. Jag har ju varit med om detta ett antal ggr sedan jag först fick det i 18-års ålder. Men jag inser sedan att det jag upplevde faktiskt var min verklighet. Jag hade verkligen trott att det fanns en möjlighet att jag skulle dö. Och jag vill inte dö. Inte ännu. Inte förrän jag sett mina barn växa upp. Inte förrän jag och min fru har fått uppleva en ålderdom tillsammans. Ok, jag vet att det inte finns några garantier. Men man kan väl få önska?

Jag satt kvar en stund i soffan och gick sedan tillbaka och la mig igen i sängen där min familj låg. Vilken känsla det var att krypa ner till dem. Känna värmen. Känna samhörigheten. Jag njöt verkligen. Även om jag var fruktansvärt trött så låg jag kvar och funderade lite på vad jag upplevt under natten.

Frågor som blir naturliga efter situationer som den här. Livsfrågor.

Jag kom fram till ett par frågor som jag ställde mig själv och som jag vill dela med mig av. Frågor som du själv kan ställa dig och som var ett av skälen till att jag skrev detta inlägg. Du väljer själv hur du ser på dem. Du kan göra som jag gjort många gånger nonchalera dem och avfärda dem som nonsens och irrelevanta. För livet blir ändå som det blir och vardagen kommer alltid att smyga sig in tillbaka. Ja, kanske är det så? Eller? Jag har heller ingen ambition att bli eller vara någon s k livscoach bara för att jag nu upplevt det jag gjort.

Svaren på mina frågor till mig själv har jag inte helt klart för mig. Svaren för dig har jag absolut inte heller naturligtvis. Men det får du själv utforska och upptäcka. Kanske finns det inga riktiga svar heller och de ändras säkert över tid och rum. Men ändå – gör dig i alla fall en tjänst att ställa dem till dig. Du kanske blir överraskad… 🙂

Här är en del av dem:

– Är jag den person som jag vill vara? Om inte, hur förändrar jag det?
– Vad kommer jag lämna efter mig till mina barn? Här tänker jag inte på materiella ting.
– Lever jag mitt liv som jag vill eller styrs jag av andras tankar och värderingar?
– Har jag några personliga mål? Några drömmar? Om inte – varför? Om jag har – hur kan jag uppnå dem?
– Vad är viktigt för mig i mitt liv? Hur hanterar jag det?
– Vilka är viktigta i mitt liv? Är alla strider viktiga att vinna och ta?

Ovanstående frågor är bara något som vi själva kan ta ansvar för.  För tro det eller ej, det är bara du, ja, just du själv som kan påverka ditt egna liv. Det finns ingen god fe som kommer ställa allt i ordning utan det ansvar du bara själv för. Ingen annan.

Varje dag är en ny dag att påverka ditt liv i den riktning som du önskar. Det går dock inte alltid att ”vända en skuta” med en gång men med små steg så har kanske kompassen ändrats. Gårdagen är för alltid förlorad och du kan bara lära dig av den. Jag vet att dessa ord lätt kan uppfattas som floskler och flummigt. Något som man bara säger. Ja, det må så vara men då kanske man ska ställa sig frågorna lite oftare? Att stanna upp då och då och ta pulsen på sitt liv?

Vad ska jag nu själv göra då? Ja, inte för att det är det väsentligaste och kommer vara någon stor förändring av mitt liv. Men jag kommer nu tag mig i kragen och beställa tid för att tatuera in mina barns namn. Kanske även något som kommer påminna mig om att jag inte är odödlig och att det aldrig är försent att göra en förändring av livet. Men även att vara tacksam för att jag har mitt liv och det innehåll som finns i det.

Sedan finns det lite annat också som jag kom fram till – men det, det behåller jag för mig själv och närmaste:-)

Vaknar upp idag och Bosse har ännu inte stigit upp – får ruska lite i honom och han grymtar åter ”Jag vet…”. Vi kom i alla fall upp i någorlunda tid för vi har tid på sjukhuset vid 11:00 och det tar lite tid på morgonen med alla bestyr. Vi sa alla hejdå till pappa Bosse och tom Giza fick sig en puss vilket uppskattades av Isac och Hannes – det ska vara jämlikt enligt dem.

Sedan körde vi igång frukosten och som vanligt blir det lite roliga diskussioner. Vi kom in på ämnet att vara kär i någon och när det väl kom till kritan så visste ju inte Isac vad det riktigt betydde.Har det numera lite som Hedvig ifrån A till Ö med skillnaden att Isac näsa ej blir så lång.
Nästa ord som blev till diskussion var ordet onödig – jag använde det i samband med att hans skrikande är rätt så onödigt och han kontrar då med att jag = mamma är onödig. Återigen ställer jag frågan om han visste vad det betydde och det erkänner han direkt NEJ det gör jag inte – men du säger att jag är onödig….
Jag försöker få honom att förstå att det är bättre om han frågar om han inte förstår och inte använda ord som han inte riktigt förstår innebörden av. När han får förklarat ordet onödig så tar han tillbaka det han sagt för givetvis när man ställer direkta frågor som om han tycker att mamma, pappa och Hannes är onödiga = något man kan vara utan så svarar han nej – de vill han ha kvar. Återstår då att förklara att det var skrikandet som han gjorde som jag kan vara utan inte honom. Vi kom igenom frukosten utan fler konstiga ord.

Fixar iordning alla så att vi kan gå ut med vovvan en kortis innan vi måste sticka till sjukhuset och kolla Hannes BCG test (TBC). I samband när man skall gå ut i det här hushållet så är det cirkus Johansson och man blir förvånad att man kommer ut till slut. Vi fixade en kort runda då det var extra kallt idag ca -11 grader.

Vi var som vanligt sena iväg till sjukhuset men allt flöt på bra så vi kom in på mottagningen i tid. Testet visade att Hannes ej har något skydd och egentligen skulle vi fått gå hem utan spruta för enligt remissen var det enbart test. Frågade om jag måste ta en runda till barnkliniken för att få sprutan men de fixade så vi fick ta den med en gång då det är vi som bestämmer om vi vill ge den eller ej. Vi fick sitta kvar och vänta i 10 minuter för att se att ingen reaktion kom från sprutan. Under denna tid så fick barnen syn på kafeterian nedanför och vi sa att ev kunde vi gå ner och kolla deras matsedel – egentligen har vi mat klar hemma. Väl färdiga och på väg ner så börjar Isac spinna på och man märker att just nu är det dags att spela över och inte lyssna alls och då tog jag beslutet att det blir mat hemma inte på sjukhuset. Isac får frispel och börja skrika så där som man helst inte vill att ens barn skall göra bland folk. Jag håller tappert god min och vi går mot utgången och Isac tjuter på som bara den och börja rabbla att han vill ha mat – varför får jag ingen mat. Mat får du men det blir hemma då jag inte orkar ta och tjata på dig för du lyssnar inte – hör han på de öronen än – nej nej…. Det tar tid innan de åter är påkopplade då han skall tycka synd om sig själv en god stund.

Fixade en kort inköpsrunda på Maxi inför kvällen bespisning där vi till pojkarnas förtjusning inhandlade 2 nya fleecefiltar med Blixten McQueen på.
Väl hemma fick jag kolla lite kring jobbet då det drösat in lite mail kring den driftstart jag lovat hålla i. Hörde barnen lekte på och undrade vad de höll på med för det lät enormt mycket. Nyfikenheten tog överhand till sist och då hade man tagit de nya fleecefiltarna och lagt på golvet och på det hällt ut samtliga leksaker i en klump. Det blev städa av för pojkarna innan det blev någon mat. Man kan inte säga annat än påhittiga är de i alla fall.

Sedan var det äntligen dags för lite lunch och dags för Hannes små frispel igen troligtvis pga av missuppfattning. Jag ville visa att vi hade frukt i maten – tog en frukt från skålen försökte pedagogiskt visa att jag hackat och lagt i maten. La tillbaka frukten i skålen – iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. Han trodde nog att nu blir det ingen frukt efter maten och att det tog tid då vi väntade på att Isac skulle blir klar gjorde inte saken bättre. Isac är jätteduktig och försöker hjälpa till och visa Hannes och få hans uppmärksamhet. Vi tog dock den tiden och försökte visa flera gånger först äta mat klart, duka undan, sedan frukt och i samband med frukten så började han repetera lite så kanske har lite gått in – tiden får se.

Sedan kommer Isac in och tycker att jag är jättetråkig och det var ju så mycket som vi skulle göra J. Isac bestämde att det var speldags och jag sa till dem att hämta spel så sätter vi igång – blev en drös då även Hannes fått vara med och välja. Efter spelat både världens djur och knasiga djur så är det slutspelat.

Isac sätter sig på toaletten och känner att han vill vara i fred. Han sitter en bra stund och skriker extremt högt att han är klar – Hannes rusar för fullt före till toaletten – jag frågar om han inte kan skrika något högre för vi hör så dåligt. Hannes har förstått att Isac är klar så han vevar upp papper på handen och ger vackert till Isac – som en gest torka dig då. De är goa ibland.

Därefter sätter de igång och leker med tågbanan och det är lugnt och skönt en lång stund. Jag börjar med kvällsmaten och undrar konstigt vad de leker bra och det hörs återigen mycket från rummet med barnporslinet mm. Går in och kollar och denna gång så har en del av alla Hannes leksaker åkt in under ett bord i stället för fleecefilten – jag nämner för Isac att det ska inte var där – lek som vanligt med sakerna istället för att skuffa in och förstör sakerna. Jag går iväg ytterligare en stund och märker att de stängt dörren till Hannes rum och döm om min förvåning när jag öppnar upp dörren……. Istället för att plocka iordning det som låg under bordet tidigare så har man tagit ALLA leksaker, spel, pussel och tryckt in under bordet och de ligger och kryper över allt samt slänger en del in i väggen. Jag blir måttligt irriterad för vad ger detta för intryckt till Hannes dvs han blir inte direkt rädd om sina och andras saker genom dessa påhitt yes dags för städning igen och kvällsmaten framskjuten tills det är klart. Man undrar vem som är ingenjör för dessa påhittigheter.

Bosse kommer hem och får höra om dagens strapatser och vi äter lite Tacos innan det är dags att göra iordning barnen för natten. Sedan är det dags för The Voice o Skavlan.

Tidigt imorgon bitti väntar simskolan för Isac.

Ja då var det dags för lille Herr Johansson att bli sjuk. Hannes vill inte komma till ro under natten och är varm som en kamin och givetvis ännu mer plåster än vanligt. Så där ligger man som sjukling själv och är svettig och varm och lägg där då till ytterligare en liten man som vägrar flytta på sig. Tog till slut tempen och den visade sig vara 39.2 – jepp då blev det lite medusin som Pippi säger. Attan var den måste ta snabbt för det var inte långt efter vi åter var i sängen som han kom till ro och sov helt Ok med endast någon kissepaus. Bosse kom smygande på morgonkvisten och frågade hur jag mådde för att se om han behövde vara hemma ännu en dag och med tanke på att vi nu var två som ej var kuranta så VABen fick kvarstå.

Vi var alla lite trötta så vi lät även Isac ligga kvar och stanna hemma och äta frukost med oss. Det blev dock ståhej direkt då Hannes började hosta och troligtvis av allt slem så spydde han till slut upp både över honom och Bosse. Han blev helt bedrövad – vi vet inte vad det är som gör honom så utom sig när något händer. Vi fick dock snabbt iordning allt då vi var två som kunde fixa det. Frukosten serverades och Isac undrade sedan varför Hannes varit så ledsen. Vi nämnde då att han hostat och spytt då han nu också blivit förkyld/sjuk. Isac säger då ”men då skulle vi tagit en annan lillebror i stället”. Det är nu som det kommer fram lite av det som hänt i Kina och Theo – man vet inte om man ska skratta åt hans kommentar eller ta det med allvar. Vi fick ju nämna för Isac att Theo var för sjuk så han skulle inte klara av att flyga hem med oss. Det Theo gjorde som en sista grej på hotellrummet var ju att hosta och spy efter det så likheten finns ju där och då tyckte man ju att det var bra att han fick en fysisk sak att ta på. Nu fick vi sitta och förklara och förtydliga att bara för att man är förkyld, magsjuk eller liknande så betyder inte det att man är jättesjuk. Mamma och Pappa kommer aldrig lämna varken honom eller Hannes – ni är ju våra prinsar!!!!

Efter en genomförd frukost så fick Bosse åka ner till förskolan med Isac och jag fick sätta igång med lite jobb. Hjälpte till med en driftstart under gårdagen och fick följa upp en del under dagen. Bosse var också tvungen att jobba lite och under denna tid så hann Hannes hosta och spy 2 ggr till – till slut somnade han utmattad i Bosses armar. Han sov i någon timme och det var skönt för då kunde vi båda klara av en del saker – jag känner mig ju lite bättre men det tar ju på krafterna. Hannes kom upp en stund och vi fick i honom lite soppa i små omgångar – vill ju gärna att han ska få behålla det.

Efter ett tag så tyckte vi båda att det nog var dags att gå och lägga sig igen och vi slocknade och sov större delen av eftermiddagen. Vi vaknade upp vid halv fyra och då kom resten av familjen precis hem. Det blev ytterligare lite småjobb och därefter lite aktiviteter med barnen. Vi fick i säng dem i normal tid och faktiskt så somnade även Hannes även om han sovit stora delar av dagen.

Natten var lugn dock så vaknade Hannes vid 5 tiden och ville kissa och var oförskämt pigg. Jag låg och sov räv och hoppades att han skulle somna om igen och tji den som ger sig…

Bosse o Isac försökte smyga upp men det gick inte utan Hannes hängde på direkt. Isac skulle idag ha med sig film Blixten Mcqueen nr 2 till förskolan för lite mys – mycket viktigt och inget som han glömde bort. Hannes och jag fick säga hej då till dem båda och idag var det ingen förtvivlande gråt när de åkte iväg utan han kanske har förstått att de kommer åter lite senare.

Vi fixade iordning lite frukost och likt igår så började han hosta och fick upp den. Det man vet är ju att det inte är magsjuka i alla fall för han vill fortsätta äta och satte i sig ett ägg. Vi gick och småfixade här hemma och jag jobbade även lite idag då allt inte är avslutat gällande den driftstart som jag tagit på mig. Vid 11 tiden så hade Hannes fått nog så jag fick säga stopp till jobbet och vi klädde på oss och gick ut och gick med Giza. Det var ett underbart väder ca -6 grader och solen lyser i gnistrande snö. Vi traskade på rundan som vi kallar ”Bosse & Astas”. Försökte engagera Hannes i att gå lite men det tar emot och han är gnällig och får väl tro att det är sjuklingen som gnäller – blev en mix mellan vagn och promenad. Väl innanför dörren så tjuter sirenen igen dvs Hannes som inte får som han vill. Det ska numera vara full service och helst innan man stigit innanför dörren. Mamma tycker han kan ta av sig lite av kläderna själv och visar honom hur han gör – tjuter ännu mer…. detta ljud hela tiden när något går emot eller man säger nej.

Väl inne och avklädda så var det dags att få ihop lite lunch och då ringer de från Måsen och säger att Isac inte mår bra. Han har ont i magen och är lös i magen och de nämner att det går magsjuka hos många av dem på förskolan. Vi snabbt på med kläderna igen och far ner och hämtar storebror.

Eftermiddagen löper på och lite då och då går sirenen och Isac undrar hela tiden vad är det – varför är han ledsen – ja säg det den som vet. Vi har märkt att så snart lille Herr Johansson inte får exakt som han vill eller blir tillsagd att så gör vi inte här så ”gnälltjuter” han. Vi lyckades fixa till lite kvällsmat/morgondagens lunch och Bosse fick höra lite om hur dagen varit dels berättat men givetvis även ”live” då allt ej föll Hannes väg. Fick dock efter kvällsmaten lite goa skratt:

1)Telefonen ringde och som vanligt är Isac snabb som en kobra. Han är mycket artig och ställer motfrågor och undrar vem det är som ringer. Han ger sig inte då han inte får något svar och till slut säger han – de la på luren…. Vi kollade sedan nummerpresentatören och det visade sig vara en typ av telefonförsäljare – så enkelt blev vi av med dem….

2) Snart därpå så ringer svärfar och Isac svarar igen. Han får frågan om hur jag mår och ställer givetvis den vidare till mig så han kan ge svar till farfar. Sedan kommer det ”Farfar kan du tala långsammare och inte så högt”. Farfar undrar givetvis vad Bosse gör och Isac som van telefonanvändare – han gör något med Iponen – vi hör på Isacs kommentar att farfar inte riktigt förstått vad han sagt. Bosse försöker då ta luren men då kommer Hannes och skall givetvis han göra precis om Isac. Han sätter igång och pratar med sitt språk och gör massvis med gester och vi bara dör av skratt. Isac tar luren igen och frågar – förstår du vad Hannes säger?????

Ja vad blev svaret – det vet jag inte men dagens skratt blev det i alla fall.

Efter detta blev det lite hopp och lek och även Bosse fick sin lilla del av Hannes bröl – snabbt i sängen för de små – båda somnar direkt. Ja sedan var det dags att sitta och summera ihop lite på bloggen och nu väntar ”biggest looser” 🙂