Familjen Johansson

Ja, det är bara att inse att tiden man trodde man skulle ha att sätta sig ner och skriva inte riktigt har infunnit sig. Även att man nu också inser att man är lite tröttare på kvällen än tidigare då vi nu har 2 st små killar som är fulla av liv och egna åsikter 🙂

Det har gått ett par dagar sedan vi skrev senast och att skriva ner allt som hänt under den här tiden är inte så lätt. I går var dock en nytt kapitel och det var att jag, Bosse, nu börjat jobbat igen. Även om jag saknade de mina så var det skönt att komma igång igen med vardagen på riktigt. Det är väl tur att man också har ett jobb och arbetskamrater man verkligen trivs med.

I går måndag var Isac hemma då han kvällen innan klagat på att han hade ont i sitt vänstra öra och var förkyld. I dag var det dags för Helena att lämna in ”handduken” då hon hade hög feber och förkyld. Så jag fick vara hemma i dag och ta ut föräldraledighet och ta hand om Hannes. Isac körde jag till förskolan direkt på morgonen då han insisterade på att gå dit. Efter vi hade ätit frukost åkte vi in till sjukhuset för att ta prov på om Hannes TBC status. Han fick en spruta i sin vänstra underarm och som vi ska visa upp nu på fredag. Efter vi varit där åkte vi till mitt jobb för att jag ville hämta min dator så jag skulle kunna göra lite jobb här hemma. Men det kunde jag glömma….. Fick man sitta ifred idag? Knappast 🙂 Efter vi varit på mitt jobb så åkte vi till Eurostop där jag köpte 3 par jeans. Hade otrolig tur för en gång skulle. Hade för avsikt att köpa ett par bara. Skulle vara samma modell om jag köpte innan vi åkte till Kina och som jag trivts med och som heter Nevada. Kostade då 399 SEK och i dag 199 SEK… 🙂 Så 3 st blev det istället. Vi passade även på att gå inom BR där jag köpte en liten traktorgrävare till Hannes. Vi besökte även Teknikmagasinet där jag köpte en liten radiostyrd bil till honom och Isac. Den skulle vara lämplig och tålig sa expediten och kostade inte mer än 149. Tyvärr så fungerade inte bilen mer än att vi kunde köra en gång. Därefter tog inte bilen laddning så det blir att reklamera 🙁

När vi kom hem så åt vi och därefter åkte jag ner och hämtade Isac på förskolan. På kvällen åkte jag, Hannes och Isac ner till mina föräldrar och hälsade på. Egentligen skulle Isac tränat fotboll i kväll en han var fortfarande inte helt frisk så vi tyckte att han skulle stanna hemma och ta det lite lugnt.

Hm, finns en gud? Vi får sova längre och längre utan larmet går innan ens tuppen har gurglat upp sig. I dag när Isac vaknade stod klockan på 07.50. Helena och Hannes sov fortfarande så jag tog honom och gick upp. Efter ett tag började jag med frukosten och tittade till sällskapet i sovrummet vid 08.30. De sov fortfarande….. Klocka 08.45 så tyckte jag att det räckte så jag väckte dem och sa att nu är frukosten klar. Blev kaffe, gröt med honung eller lingon, korvsmörgås, hallonjuice (!) och mjölk den här dagen. Men att vi nu får sova så här länge är verkligen en lättnad. Inget av barnen vaknar heller under natten mer än att Isac kommer över till oss. Att sömnen är viktig och att man får sova – ja, det inser man att de är väldigt viktigt ju äldre man blir… 🙂

I dag så fick jag själv ta rundan med Giza och barnen då Helena hade lite annat att göra här hemma. Tror att det heter strykning men jag är inte säker….. Efter lunchen i dag som bestod av Pyttipanna med farmors köttbullar så åkte vi in till stan för att Helena och Isac skulle klippa sig. Som vanligt är det cirkus när Isac gör entré….. Nu skulle han styra upp städningen av allt hår på golvet först. Detta även när en av frisören Magdalenas kunder satt i stolen… Ja, ja det gick ju bra till slut… Han blev klippt och fick sin färg i håret som brukligt. Den här gången var det rosa som gällde….

Under tiden som Helena satt i stolen så gick jag och barnen upp till mormor Eine och hälsade på. Hannes gjorde ju som sin vana trogen allt för att undersöka hennes lägenhet och som han var i för första gången. Men inga olyckor skedde i alla fall tack och lov.

När även Helena var färdigklippt så åkte vi ut till mitt jobb på Telium. Detta för att kunna ta kopior som vi nu ska skicka in till AC och Försäkringskassan ang. Hannes. Där träffade vi först på Lina i butiken och som gjorde succé för barnen när hon erbjöd dem att ta lite telefoner som hon hade 🙂 Isac var grymt imponerad av den Ipad som han trodde han fick (fast det var en Samsung Galaxy Tab… ) Hannes var inte sämre han utan han roffade åt sig av bara den. Gick t o m tillbaka när han trodde ingen såg och ”stal” en telefon till. Telefonerna stoppade i varsin påse och sedan sprang de runt och tjöt av glädje och upphetsning när de jagade varandra. Tur att det inte direkt var några kunder där 🙂

När vi var tillbaka hemma så började jag med maten och Helena åkte och handlade på Maxi under tiden. Vi börjar bli bättre på det här nu…. Att en kan stanna hemma med barnen och en annan gör våra nödvändiga sysslor… Till mat blev det kasslergratäng  med en sallad. Var nog inte den nyttigaste gratängen kanske då jag hällde i 5 dl vispegrädde och 300g ost…. Men det blev gott! I kväll så hämtar vi inspiration av Sveriges Mästerkock på TV:n. Som vanligt så somnade barnen utan problem. Nu gäller väl det att ta i trä…. 🙂

Jaha, nu är det tisdag och dagarna rusar bara iväg. Men fast vi båda är föräldralediga så känns det ändå som att vi inte får något speciellt gjort mer än att vi tar dagen som den kommer. Duger inte…. Vi har en hel del papper som måste skickas in till AC och andra viktiga åtaganden. Är samma sak med saker här hemma i bostaden. Vi borde kunna mer gjort då en av oss kan sysselsätta barnen medan den andra tar tag i det som måste göras. Men jag vet inte – orken är inte där. I alla fall inte för mig, Bosse. Konstigt med tanke på att när man jobbar så hinner man med så mycket mera. Tröttheten är en ständig följeslagare och innan man vet ordet av så är det kväll och barnen ska gå och lägga sig. Orkar man då göra det man egentligen skulle gjort under dagen? Nej, knappast….. 🙂

Men – det är väl värdsligt. Det viktiga är att vi är tillsammans och att barnen mer och mer finner varandra. Det som vi hade längtat till så mycket ekar mer och mer i huset. Barnskratten. Finns det något härligare och vackrare än att höra barn som skrattar och gurglar av glädje tillsammans? Ja, jag vet inte något i alla fall. Isac och Hannes har nu verkligen blivit bröder känns det. De både lekar och bråkar med varandra och båda har levt upp. Visst, som jag skrev, det är även en del bråk och som säkert är orsakat av bl a avundsjuka i form av att någon har en leksak som den andra gärna vill ha istället… Men ändå – de leker verkligen nu och skrattar tillsammans.

Fast vi sätts på prov, det ska gudarna veta. Det är full fart mycket och vi får inte vara i fred speciellt länge utan att de kräver någon av oss vuxnas uppmärksamhet. I dag kan man väl säga att vi även blev förskräckta då det hände en liten olycka som kunde slutat illa för Hannes. De lekte i sängen och småbrottades. Jag sa till dem att ta det lite lugnt, speciellt med att använda fötterna, men det var väl som att prata med sig själv. För vad hände? Ja, Isac fick upp foten och det bar sig inte bättre än att Hannes for ut från sängen och ner i klinkergolvet. Som tur var så hände inget allvarligt mer än att Hannes blev väldigt ledsen. Tyvärr så fick Isac sig en utskällning av mig. Men det var en reaktion över att jag blev så rädd som jag blev för Hannes slog i golvet rejält. Så då hade man två att trösta och man kunde nästan tro att det var Isac som hade fått smällen istället…..

Vad hände då igår, måndag? Ja, inte något direkt speciellt utan det var en dag som gick i sakta lunk. Vi var ute på en promenad med Giza på eftermiddagen och gick runt ”Bosses och Ros-Marie”. Är en runda på ca 3,5 km bara. Men när Isac fick höra att vi skulle gå den så protesterade han… ”Långt, jag orkar inte….”. Men det har vi hört förut 🙂 Och var det några problem när vi väl var ute och gick? Nej, inte från någon. Fast Hannes hade ju sitt privatåk med sig förstås.. Vagnen. Den fick han åka en del i alla fall och då var han speciellt nöjd. Isac hade sin cykel med. Inser nu att han har växt så det är dags att höja han sadel nu tror jag.

På kvällen fick Helena ta hand om nattningen själv då jag skulle på styrelsemöte på Isacs förskola Måsen. Jag sitter som ordförande där och det var dags att gå igenom vår pärm som innehåller information om rutiner, stadgar m m för uppdatering. Men det tog inte så lång tid så jag var hemma strax efter 20. Träffade då på vår granne Lollo och som frågad det var ok att hon fick gå ut med Giza då och då på kvällarna. Ja, vad svara man på det 🙂 Vi hinner ju inte alltid gå någon längre runda på kvällarna numera så det är naturligtvis välkommet.

I dag tog vi en runda vid Lynga reservatet och gick ner på stranden. Hannes har nog aldrig sett havet så det var premiär för honom i dag. I alla fall tror vi det. Sannolikheten att han ska ha sett ett hav i verkligheten är nog väldigt liten. Fast han verkande inte speciellt imponerad direkt ändå 🙂 Vi försökte få till lite foton men så fort kameran kommer fram så blir Hannes en allvarlig kille – något som vi får jobba bort annars blir det jobbigt för pappa Bosse med tanke på all framtida fotografering.

Mamma fick stoja på för fullt och snubbla och ramla och då kom leenden fram igen – vad gör man inte för fotokonsten. Vi traskade på och Hannes utforskade en hel del – blir nog lite enklare längre fram i vår när man inte har så mycket kläder på sig. Blev en del lek på vägen för att hålla igång grabbarna så lite pangpang med pinnar krälande på marken, moraträsk sånger ja det gick riktigt bra.

Väl hemma så blev det lunch med diverse rester så Hannes blev väl nöjd då maten kom på bordet relativt snabbt. Därefter var det lite hopp och lek med grabbarna då vi inväntade att Isac skulle åka till fotbollsträningen som hade nypremiär för året. Hannes och mamma stannade hemma och vi skulle köra igång med lite Mora träsk på DVD när plötsligt nosen slog till och kände att något luktar bränt. Vi gick runt och luktade för att se om vi kunde hitta orsaken men det tog en stund innan vi fann att det var vår skrivbordslampa som gått sönder. Fästet som håller lampan på plats hade gått sönder så halogenlampan som är riktigt varm låg och brände på vår resemapp. Snabba ryck för att se vad ev bränts upp…. Puhh allting hade gått bra och pass, pengar mm var intakta.

Snart så kom Isac och Bosse hem från träningen som hade varit si sådär. Isac hade inte velat vara med till en början men det blev lite spel till slut – vi får se om det var premiärnerverna eller att det gått en tid sedan han var med senast. Vi avslutade i alla fall kvällen med lite lätt blandad kvällsmat nudlar till barnen och te och mackor till oss vuxna. Isac fick nu visa Hannes hur vi menade att han skulle äta dvs över bordet och han kände sig nog lite duktigt och snabbt gick det att få ner allt i alla fall. Sedan så hade vi ytterligare lite syskongnabb och duster. Det händer en del och hela huset är fullt med saker men givetvis skall de bråka om samma saker även saker som vi har en uppsjö av ex.vis mobiltelefoner (dummies från Bosses jobb).

Sedan var det dags för nattning av barnen och vi kan väl säga att vi har tur det tar inte lång tid innan båda sover hårt. Planen var sedan att ta itu med papper som samlats under vår frånvaro och gå igenom och strukturera upp vad vi behöver göra framöver. Fick ihop en liten lista till Helena trogna vana så nu är vi på G. Imorgon väntar klippning för Isac & Helena och fixa kopior av alla våra dokument som skall till AC samt kommunen.

Dagarna går. Ambitionen var att sätta sig ner varje kväll och skriva lite om vad som hänt under dagen. Men ja, det blev inte riktigt som vi hade tänkte oss…. Ok, nu är vi på det igen efter 3 dagar fritt så det kanske inte är en ”katastrof” ännu….. Katastrof. Hm, det är väl ett ord som har missbrukats allt för många gånger genom historien. Vad är en katastrof egentligen? Ja, det är inte ofta de ”I-landsproblem” som både vi själva och framförallt tidningar väljer att använda titt som tätt. Inte är det en katastrof heller att man inte bloggat på 3 dagar… 🙂

Men nu är vi på gång igen som sagt och vi hoppas att kunna skriva oftare. Tanken är ju att vi ska kunna ge våra barn information om deras uppväxt och hur våra funderingar och tankar har varit under dessa år. Skriver man inget så är det ju svårt att tillgodose det för dem 🙂 Så nu blir det en liten resumé om vad vi gjort sedan vi skrev sist.

I fredags fick vi besök av barnsjuksköterskan Lisa från Amadeus BVC. Lisa är en verklig trygghet och klippa att ha. Hon är väldigt engagerad i ”sina” barn och adoptivbarn i synnerhet. Hon har själv en historia med syskon som är adopterade vilket kan förklara att hon har ett speciellt gott öga till adoptivbarn. Nu är vi ”veteraner” men jag kommer ihåg hur det var när vi fick Isac. Då var det mycket funderingar och frågor som vi ”bombarderade” Lisa med . Allt för att vi var oroliga för att göra fel med Isac. Vet inte hur många gånger som hon lite skrattande förklarade och sa att ”nej, vet ni vad – det är helt normalt o s v…”. Hon hade rätt. Alltid 🙂

Hon fick nu träffa Hannes och hon gör det gärna första gången i hemmiljön. I hemmiljön känner ju sig barnen oftast trygga och är naturliga. Även om vi bara har varit hemma en kort stund. Hannes var som vanligt lite avvaktande. Som han är mot främlingar. Men han låser ju sig inte och även nu så vara han med och var trygg i sig själv. Det är ju inte nödvändigt att hänga runt halsen på alla nya personer som man möter. Något som Isac har haft större problem med. Men det är ju en stor skillnad på våra söners första levnadsår. Isac har alltid bott på barnhem medan Hannes bott de senaste 2 åren hos en fosterfamilj. Barnhemsbarn är ofta mycket mer ”se mig – här är jag”. De törstar efter uppmärksamhet, värme och kärlek. Bekräftelse. Något som biologiska barn, och barn som bott hos fosterföräldrar, oftast fått utan att de behövt anstränga sig speciellt. Även om det naturligtvis finns tragiska undantagsfall.

Vi pratade igenom även med Lisa vad vi visste om Hannes. Av naturliga skäl kom vi även in på våra upplevelser i Kina. Lisa kände till det mesta som hände oss där före hon kom till oss då hon varit en av de få personer som har haft tillgång till vår reseblogg. Det gjorde ju att vi inte behövde berätta allt för henne utan att vi istället kunde utveckla en del av händelserna där. Allt får man ju inte med när man skriver av naturliga skäl. Andra frågor som vi även kom in på var hur Isac nu tagit att bli storebror. Hon ville gärna veta hur bröderna fungerade tillsammans nu och vi sa att det känns som om att det är som bröder ska vara. De bråkar ena stunden medan andra stunder leker och visa kärlek till varandra.

Även Lisa tyckte att Hannes var en härlig liten kille och som ligger rätt i sin utveckling. Lisa kommer avvakta information från Barnkliniken och Lars där för att fastställe vilka vacciner som han nu ska ta. Innan hon gick så fick vi ett litet häfte som heter ”En personlig Hälsojournal” för Hannes. Vi kommer även inom snar framtid göra 5-årskontrollen för Isac. Blir den 23/1.

Efter Lisa lämnat oss så åkte vi under eftermiddagen ner till Vilshärad för att gå en runda med Giza. Vi träffade då barnens farmor och farfar (Anita och Allan) och där farmor ville följa med ut och gå. Men det blev ingen längre runda då det hade börjat blåsa så mycket ute. Så vi åkte snart hem igen och började med att laga mat. Blev Lasangett och som båda barnen, och de vuxna, lät sig väl smaka av 🙂 Till Lasangetten så hade vi vin och barnen fick läsk.

Då det var fredag så fick Isac ligga framför TV:n för att somna. Det är en av våra fredagsmys rutiner och som han gärna vill göra. Han somnar ofta ganska snabbt, även om det ibland tar tid då han vid de tillfällena inte kan låta bli att se på TV:n han också 🙂 Efter han somnar så är det bara att bära honom till hans säng.

Den här kvällen höll det dock sluta med en lite fadäs för mig. Jag höll på att missa ett viktigt SMS från våra nya grannar… På det stod det ”Sugen på en öl eller grogg”…. Jisses, det var på det berömda håret men 23:40 upptäckte jag det (var skickat betydligt tidigare) och svarade. Som tur var så var det fortfarande uppe och erbjudandet stod kvar 🙂 Så jag smög in där och var väl tilllbaka i min säng 01.30. Det var den dagen det.

I går lördag fick vi sova till nästan 08.00 🙂 Känns som om att vi nu börja hitta in i rätt dygnsrytm för både oss själva och barnen. Vi lägger Hannes och Isac vi 20-tiden på kvällarna och nu vaknar de inte längre kl. 04-05 utan de sover 11-12 timmar nu. Det som är väldigt förvånande för oss är att Hannes är så gott som helt torr. Han har blöja men det är nästan aldrig något i den. Han har t o m väckt Helena på natten och bett om att få gå upp och kissa. Jag vet inte om detta är så vanligt bland 2 ½ åringar men Isac var inte alls torr då. Han har fortfarande nattblöja och den är ofta nästan full på morgonen. Men nu har vi börjat med att väcka honom någon gång på kvällen/natten och det börjar ge resultat. I alla fall i form av att det är betydligt mindre i böljan nu.

På förmiddagen tog vi det lugnt. När eftermiddagen kom så beslöt vi att vi skulle ta och åka ut och gå en liten längre runda vid Ön, Skedala. Tänkte att det skulle vara skönt att få komma ut och inte bara gå i våra ”vanliga kvarter”. Tanken var att vi skulle gå runt sjön där. Men vi insåg att det kommer bli förlångt när vi väl var där för barnen. Även om vi hade tagit med bärsele så skulle det bli mycket och ta tid. Så det blev att vi parkerade bilen ovanför parkeringen vid sjön och så gick vi upp till ”bommen”. Innan vi kom dit så passerade vi 4 st skogsskördare. Något som imponerade storligen på båda barnen. Isac han var så förundrad över att maskinerna hade däck som var högre än honom… 🙂

Vid bommen tog vi en liten välbehövlig fika i form av en fruktstund. Så där satt vi på en sten och festade på banan och päron. Vi fortsatte därefter runt och svängde av senare stigen som går före sjön. Lite svårt att förklara men ni som varit där känner säkert till vad vi menar. Här såg man att Halland hade blivit drabbat av hård blåst när vi varit borta. För här låg en hel del träd nere. Efter vi gått ett tag där så var det dags för nästa ”Wooow- upplevelse” för Isac. Han fick då se en hund som var högre än honom själv, en irländsk varghund. Han nästan stammade fram att den var stor så stor 🙂 Vi måste säga att vi blev imponerade av barnen. Vi hade trott att vi skulle få bära dem åtminstone en del av sträckan vi gick – men inte. Inte någon av dem. Tvärtom. Hannes var otroligt road över att gå i skogen och skrattade och tjöt jätte ofta. Var så härligt att höra 🙂

När vi kom hem så började vi med middagen. I dag skulle den bestå av potatisgratäng, fläskfilé och Café Paris sås samt sallad. Vi har väl alla våra potatisgratänger men jag vill gärna ge ett tips om en som blir väldigt god och krämig. Det är att man kokar potatisen före man ställer in den i ugnen. Det gör man i grädde, mjölk, lök, vitlök, salt och lite svartpeppar tills den blir mjuk. Därefter ställer man in den i ugnen tills den får fin färg. Sedan kommer det viktiga – och som jag tror många gör fel när man gör en potatisgratäng (utan att för den delen har gjort en vetenskaplig undersökning på..). Man ska inte servera den direkt! Nej, ställ den med aluminium folie och låt den safta till sig där under i 10-15 minuter innan den serveras. Då kommer ni garanterat få en krämig och god potatisgratäng! Men som sagt – vi har alla våra gratänger…:-) Har du tips på någon annan som blir väldigt god så skicka gärna receptet till oss.

Fläskfilén grillade vi på vår klotgrill. Innan vi la på den så hade den blivit putsad något, utan att för den delen skära bort allt fett (!) och legat i marinad en stund. Därefter la vi den på grillen och grillade den lätt så att den fick färg. Därefter så la jag den på en sida där vi inte hade någon kol för att fortsätta grilla den med sk Indirekt grillning och tillsammans med rökspån gjorda av whiskey Jack Daniels tunnor. Filén tog vi sedan av från grillen efter den nått en temperatur av 63 grader och la den i folie en 10 min. Blev riktigt gott det också vilket jag tror att både svärmor, Helenas mamma, Eine och vår kamrat Svensson och hans dotter Amanda kan gå i god för 🙂 Hanens och Isac åt även med god aptit J

Senare efter Hannes somnat kom Stefan och Lollo, våra nya grannar, in till oss. Lollo hade bjudit över oss redan under eftermiddagen på en Irish Coffe men då dök ju Svensson och Amanda upp så vi sa att det är bättre att de kommer in till oss senare på kvällen. Vilket de gjorde tillsammans med de Irish Coffé vi missat under eftermiddagen. Kan väl säga att det inte var första gången som Lollo gjorde dem. Var kanon god!

Vi fick väldigt många goda skratt av dem under kvällen. Känns som om att vi kommer få mycket roligt tillsammans 🙂

I dag söndag har vi bl a firat Isacs 5-årsdag. Vi har ju inte gjort det riktigt då vi var i Kina den 1/1 som är hans dag. Vi gav honom våra presenter under förmiddagen och speciellt glad blev han över en, den nya Cars 2 filmen. Vet inte hur många gånger som ha sett den första. Den har gått varm kan man lugnt säga. Men det verkar ju vara så i många familjer 🙂 Under eftermiddagen hade även bjudit hem min bror och hans familj på fika samt mina föräldrar. Blev ostfrallor, kakor och kaffe. Christer har träffat Hannes tidigare då han hämtade oss på Kastrup men övriga i familjen hade inte gjort det. Så det var ju extra spännande och roligt. Vi delade också ut de julklappar som vi av naturliga skäl inte kunnat göra då vi var i Kina under jul- och nyårshelgen.

När kvällen kom så körde Helena hem Eine. Eine hade varit här sedan vi åkte till Kina och passat huset under tiden. Man vet inte riktigt hur man ska tacka för detta då det har varit väldigt tryggt att veta att någon bor i huset när vi var bortresta. Man vet ju inte – ett hus som står tomt länge kan ju locka diverse oönskade individer till besök. Tyvärr hände det en liten olycka under tiden som hon var här. Vi har ju även en hund, Giza, som är en schäferhund. När Eine var ute med henne så blev hon omkulldragen och slog sig ordentligt. Efter det fallet så har hon inte kunnat röra sig bra och har haft värk och ont. Som tur var så blev inget brutet utan det är mer muskulärt. Så vi får hoppas att hon blir bra snart.